Den som vill ha en närmare presentation av Wenhua Zongheng, kan läsa Kulturelle endringer – et prosjekt for å bygge broer. I den artikeln finns bland annat Vijay Prashads inledning som också förklarar samarbetet med Tricontinental: Institute for Social Research. Planen har varit att komma ut med tre nummer per år på engelska, men det lyckades man med bara första året. Vi kan nog anta att anledningen är att «Det råder stor oreda under himlen» vilket ofta påpekas idag.

Senaste numret kom ut den 12:e december förra året och innehåller fem artiklar:

Yang Ping (杨平)	Ankomsten av Trump 2.0 och den globala turbulensens era.
Xu Poling (徐坡岭)	Den nyliberala världsordningens kollaps och Kinas och Rysslands uppgång inom global styrning.
Eric Li (李世默)	Klyvningen av det globala ideologiska spektrumet och 2000-talets förnyade globalisering.
Yin Zhiguang (殷之光)	Mot en världsordning utan hegemoni: Ett förslag från det Globala Syd.
Grace Cao (曹心悦)	Recension: En kollektiv väg till förnyelse av landsbygden.

Yang Pings artikel utgår från det faktum att det råder stor oreda eller till och med kaos. Han inleder med orden:

«På drygt hundra dagar har [Trump’s] administration drastiskt minskat statsförvaltningen, signalerat ett snabbt tillbakadragande från Ukraina, inlett ett aggressivt nytt tullkrig och svikit traditionella allierade i Europa. Trump’s nya politik har kastat USA och världen in i kaos.»

Sedan ställer han ett antal frågor om vad det kan bero på, och vilka konsekvenser det kan få.

«Den nya högerkonservativa rörelsens svepande uppgång härrör från den skenande spridningen av fri marknadskapitalism. Under de senaste trettio åren, sedan kalla krigets slut, har det skett en ostoppbar global expansion av kapital och individualistiska värderingar under liberalismens fana. Den amerikanska borgarklassens girighet har nått exempellösa nivåer, vilket har lett till ökad inkomstskillnad, urholkning av social moral och nedmontering av samhällsstrukturen. I detta sammanhang behövde samhället akut en rörelse för socialt skydd för att motverka marknadskrafterna. Den nya högerkonservatismen är ett symptom på detta behov av socialt skydd.»

Javisst behöver vi i Väst ett skydd, ett akut skydd för att motverka de hämningslösa marknadskrafterna som verkligen har urholkat den sociala moralen – men varifrån skall kraften till detta komma? I Europa finns det till exempel inte ens arbetarpartier som har något påtaglig inflytande i befolkningen. Den sociala moralen är oerhört viktig, och därför också intressant för arbetarklassen. I artikeln Makt og korrupsjon av Jan Christensen, påpekar han att «Mens vi overveldes av amerikanske Epstein-avsløringer og mister tillit til politikere og maktmennesker, er det viktig å trekke lærdommer. Spørre åssen sånt er mulig. Spørre om sånt bare handler om enkeltmenneskers feilvurderinger og manglende dømmekraft.» Just så är det: Epstein-affären avslöjar inte bara enskilda maktmänniskors otäcka moral. Den avslöjar den styrande borgarklassens typiska moral, en moral vars grundläggande kännetecken är förakt för vanligt folk. I Sverige såg vi det tydligt när Sveriges riksdag, utan tillstymmelse till debatt, röstade igenom svenskt medlemskap i NATO – moderater, liberaler och socialdemokrater var helt eniga. Nästan 90 % av riksdagsledamöterna ville alltså sluta upp bakom jordens största ödeläggare. Lärdomen är, att det som pågår inte är en kamp mot enskilda maktmänniskors låga kunskaper eller ’dåliga moral’ – det är klasskamp.

«Ur den marxistiska politiska ekonomins perspektiv kännetecknas kapitalismen av cykliska mönster av expansion och kontraktion. Överdriven ackumulation blir utbredd på grund av överproduktion, vilket leder till en minskning av den genomsnittliga profitkvoten och störningar av kapitalismens interna jämvikt. I globaliseringens era, där nationella gränser ständigt bryts ner, manifesterar sig denna cykliska rörelse som en obalanserad snabb expansion över alla hörn av världen, vilket skapar uppkomsten av[nya] framväxande makter och nedgången av traditionella makter. Den nya högerkonservativa ideologin är ett kännetecken för nedgången av traditionella kapitalistiska makter.»

Hela Yang Pings artikel utgår från marxistiskt vetenskapliga perspektiv, och dessa perspektiv eller kunskaper är uppenbarligen tillräckligt väl förankrade i styret av det kinesiska samhället – hur skulle landet annars ha kunnat utvecklas till den avancerade stat som Kina är idag? En stabil och förutsägbar stat. Ett land där både kvinnor och barn kan gå ut och promenera alla tider på dygnet, utan att riskera att bli rånade, våldtagna eller mördade. Så uttrycker sig Einar Tangen i ett samtal med Glenn Diesen den 16:e februari, när säkerhetskonferensen i München just avslutats. Einar Tangen: U.S. Declares War on Multipolarity & Europe is Lost. Deras analys av framförallt Europa är i många sakfrågor densamma som Yang Pings, men inte heller de ser tydliga tecken på kommande motkrafter, än mindre akut kommande motkrafter. Hos oss i Europa är det till och med så, att nästan all politisk energi som den styrande politikerkasten nu förmår att prestera, ja den ägnas till stor del åt russofobi och splittrade försök till krigsförberedelser.

Yang Ping gör sedan ett illavarslande påpekande «Med tanke på den nya högerkonservativa ideologins långsiktiga natur är Trump-eran bara dess början. Därför är det oerhört brådskande och nödvändigt att analysera dess förhållande till världen och Kina». Det pågående kaoset kan vi alltså få leva i lång tid framöver i Väst! Med tanke på att ’lång tid’ i orienten ofta betyder ’mycket lång tid’ i occidenten är det verkligen inget glädjebudskap. Vi vet ju också att den styrande kraften i Kina, Kinas kommunistiska parti, kämpat i över hundra år, för att tillsammans med det kinesiska folket skapa dagens Kina, så perspektivet förlängas ännu mer. Å andra sidan är länderna i Europa inte halvkoloniala eller halvfeodala, som Kina var fram till 1949. Samtidigt menar Yang Ping att det brådskar! Det brukar kinesiska kommentatorer och forskare inte ofta påpeka.

Den vetenskapliga kvalitén i artikel är tydlig. I varje fall påpekar Yang Ping det som ingenstans i Väst har påpekats, men som den europeiska politikerkasten blev förskräckt över. Han skriver:

«Världsordningen kommer att genomgå en drastisk omorganisation, och kaos kommer att bli normen inför den nya högerkonservativa ideologin. Eftersom den nya högerkonservatismens värderingar är antiliberala, kommer USA-ledda allianser baserade på västerländska liberala värderingar att splittras, och relationerna mellan vän och fiende i västvärlden kommer att förändras. USA:s traditionella allierade kommer att söka strategisk autonomi och bryta sig loss från beroende. Vissa medelstora makter i väst kommer att bilda nya allianser. Samtidigt kommer den nya högerkonservatismen som framträder världen över att försöka etablera en koalition av högervärderingar – särskilt mellan de nya högerrörelserna i USA och Europa – som snabbt kommer att skapa djupa andliga och materiella band. I detta sammanhang kommer länderna i det globala syd att bli marginaliserade av det nya högerorienterade USA, eftersom deras utvecklings- och säkerhetsaspekter inte kommer att prioriteras».

Detta verkar nästan klärvoajant! Vad gjorde till exempel USA:s utrikesminister, Marco Rubio, efter säkerhetskonferensen i München? Jo han åkte till Ungern för att träffa premiärministern där, Viktor Orbán. Vad gjorde USA-imperialismen i Venezuela den tredje januari i år?

Under resten av artikeln går Yang Ping i fyra punkter igenom vad «den globala turbulensens era» kommer att innebära för Kina:

«För det första, under inflytande av den nya högerkonservativa ideologin, kommer Kinas externa relationer att genomgå djupgående justeringar.»…..«För det andra kommer kampens natur mellan Kina och det USA-ledda globala nord att förändras avsevärt.»…..«För det tredje är Kinas förespråkande för en ’gemenskap med samfälld [=felles] framtid för mänskligheten’, ett allvarligt menat svar på det mänskliga samhällets växande önskan om nya universella värden, i tider av stor oro»…..I en not påpekas, att detta först framfördes av Xi Jinping den 23:dje mars 2013 i ’Moscow State Institute of International Relations’. Redan 10 dagar efter Xis tillträdet av presidentposten, började alltså Kina och Ryssland skapa de fasta band dessa två stater emellan, som är så avskydda i USA/EU/NATO-sfären och så betydelsefulla för framväxten av en ny världsordning.

I artikeln «Den nyliberala världsordningens kollaps och Kinas och Rysslands uppgång inom global styrning», går Xu Poling mycket utförligt igenom samarbetet mellan Ryssland och Kina, och den betydelse det har för framväxten av en ny världsordning. Vi återkommer kanske till den.

«Slutligen, i en tid då relationerna mellan vänner och fiender genomgår drastiska förändringar, bör Kina hålla fast vid det globala syd som sin huvudsakliga strategiska inriktning, ena majoriteten av länderna i det globala syd, och bilda en enad front i den nya eran. Resonemanget bakom detta är inte komplicerat. USA kommer inte att ge upp sin strategiska avsikt att begränsa Kina, och EU kommer att vackla på grund av sina liberala värderingar. Endast det globala syd, särskilt de länder som försöker bryta sig loss från den unipolära världen som domineras av USA, skulle kunna vara Kinas vänner i att bygga ett nytt multipolärt internationellt system. Skillnaden mellan detta och Mao Zedongs ’tre världar’-strategi ligger i det faktum, att Kinas nuvarande strategi inte bara handlar om att skapa en stor mellanzon mitt i rivaliteten mellan USA och Sovjet, utan om att leda nationerna i det globala syd i strävan att skapa en jämlik och ordnad multipolär värld.» Ett bra och aktuellt exempel på hur Kina mycket påtagligt samarbetar med länder i det Globala Syd i deras kamp för fortsatt oberoende finns redogjort här: Alastair Crooke : Why Witkoff’s Russian Negotiations Are Failing (part two). Det handlar om försvarsstöd till Iran, som nu mycket konkret hotas av USA, främst beroende på krav från det sionistiska Israel.

Slutorden är en kort beskrivning och en uppmaning: «Trump 2.0-eran inleder en stor era av kaos, där framtida oroligheter bara intensifieras och ständigt överträffar våra förväntningar. Därför måste vi vara förberedda.» Hur ’vi’ än definieras, så ser framtiden enligt Yang Ping inte ljus ut – åtminstone inte för oss i Europa.

Inne i Kina ser samma framtid mycket ljusare ut; det är långt fler än kineser som tycker så. Den djupt religiöse Kevin Wamsley är ett exempel. Han har bott i Kina sedan maj 2012, och han startade sitt utmärkta och faktaspäckade «Inside China business» på You Tube för styvt två år sedan. Den åttonde februari kom ett mycket speciellt avsnitt: Prayers going on, factory visits going up, Substack for support: a 2-year channel update. Kevins tro på landet som är «socialistiskt med kinesiska förtecken» är helt klart av dubbel natur. Kevin inleder avsnittet med följande ord:

«God morgon. ’Inside China business’ startade på YouTube för två år och två månader sedan. Jag har varit i Kina sedan den 31 maj 2012. Det här är mina böneböcker. De viktigaste människorna i mitt liv finns här. Min familj och närmaste vänner, mina medarbetare och kollegor. Och det är också en krönika över min kristna vandring i Kina. Jag skriver ner böner jag framför här, och skriver ner dem allt eftersom de besvaras, och går vidare. Jag ber dem varje dag, och varje dag ber jag också för fred i länder och nationer, för ledarna hemma och ledarna här. I många år bad jag, bland mycket annat, att Gud skulle införa reformer i Kina, att det skulle ske många förändringar här. Och det var bara något jag alltid gjorde. Det är något jag gjort i åratal. En dag var jag i mitt vardagsrum, i en av de där byggnaderna bakom mig. Och jag bad om det, och Gud talade till mig. Han sa: ’Jag vill att du slutar göra det just nu. Jag använder Kina för att välsigna världen, och jag vill verkligen att du börjar vara uppmärksam.’»

En av kommentarerna till detta avsnitt av Kevin skrevs av Andy Boreham. Han är född Nya zeeländare och bor i Shanghai, där också han regelbundet uppträder på You Tube – reports on china. Så här kommenterade Andy Kevins inlägg: «Jag är inte religiös, men din tro och din tillit är inspirerande. Fortsätt så!» Ja nog är Yang Pings artikel, Kevin Wamsleys ord och Andy Borehams kommentar inspirerande – det behövs för alla oss som lever i vasallstaterna i «den globala turbulensens era».

Trump 2.0 and the Churning Global Order | Tricontinental: Institute for Social Research